lördag, oktober 15, 2011

Kom igen Juholt!

Än är det inte över. Det gäller att återskapa förtroendet. Mona Sahlin är exempel på att en affär ligger kvar och blir en belastning i alla tider. Gudrun Schyman är exempel på motsatsen. Alla kommer säkert ihåg Gudruns spritproblem, men att hon dömdes och erkände skattefusk blev hon förlåten för, och brottet är av de flesta glömt.
Resan är emellertid lång för partiet. Såg i SvD en undersökning som bekräftar mina känslor: Det är bland LO-medlemmar och äldre som förtroendet svajat mest. Facket har en hel del att göra.
Att ha ett bra lag med samma buskap men med olika framtoning är viktigt. Tommy Waidelich nämns ibland som okarismatisk. Det är rätt, i det fallet kan han inte tävla med finansministern. Däremot är ha kunnig och ödmjuk. Var så säker Tommy vinner i längden. Håkan och Tommy det nya radarparet.
Håller inte med DN att det är fel på laget, men det behöver spela tillsammans ett tag för att alla skall hitta sina platser.

Tidningar:
DN1, DN2, SvD1, SvD2

fredag, oktober 14, 2011

Det gäller att ha is i magen och hålla i hatten när det blåser på Håkan Juholt!

Vad är det egentligen som händer? Jag har varit förstummad. Inte förstått vad som är på gång.
Drevet går. Inte i första hand från media. Inte i primärt från folk i allmänhet. Inte alls från våra politiska motståndare.
Pressen rapporterar, allmänheten drar slutsatser och blir upprörd. Med all rätt.

Det är internt i partiet som problemet finns. När vi får stryk i val efter val och inte kommer åt motståndarna då ger vi oss på varandra. Vi hittar småfel hos "kamraterna" och förstorar dem. Det blir en höna av en fjäder. De som borde ha is i magen och analysera och avvakta tycks vara ledande i drevet. Anne-Marie Lindgren i Arbetarrörelsens Tankesmedja avslutar sin läsvärda analys med bibelcitatet: ”Den som är utan skuld må kasta första stenen”.
Jag vet inte vad som händer i Riksdagsgruppen. Där sitter människor som har vanan att hålla i hatten när det blåser. Av erfarenhet har de lärt sig att det mojnar så småningom, och då får man se över skadorna och reparera det som behövs. Ibland måste man byta ut något som blåst sönder. Men så länge det blåser försöker man skydda det som är utsatt.
Den här gången tycks några ha tagit med sig en vindmaskin in på mötet. Dessutom har någon hällt ut bensin och tänt på.

Vad är det som har hänt?

Det har sagts att Håkan brutit mot reglerna om riksdagsledamöternas lägenheter. Förstår av Krassmans blogg "In Your Face" att några regler inte finns. Det har sagts att Håkan informerats om att han begärt felaktigt hyresbidrag, men hela tiden har det felaktiga beloppet utbetalats. Vem är den tjänsteman som medvetet attesterar felaktiga utbetalningar? Det hör också till saken att Håkan alltid angett att det bor två personer i lägenheten.
Moraliskt inte bra, men inte upprörande, tycker jag.

Tydligen finns två felaktiga reseräkningar. Två fel under fem år. Alla som skriver månatliga reseräkningar vet att det lätt blir fel. Det är inte alltid man "hunnit" med att anteckna på stunden. Ofta måste man sitta vid månadens slut och med hjälp av almanackan minnas när, hur, var och varför.
Två fel på fem år. Det är inte många som har en så bra statistik. Det tror jag inte Håkan heller har. Som för de flesta andra finns det säkert saker han glömt ta upp. Problemet är att fel till Håkans nackdel tycks inte vara lika lätt att hitta.
Bör hänföras till slarvkontot: "Mänskligt och fullt normalt".

Okänd källa har sagt att Morgan Johansson har sagt (när Håkan Juholt inte var närvarande) att någon i Håkans kansli har sagt att Håkan har godkänt förslaget om att nyblivna svenska medborgare som begår brott skall utvisas. Enligt pressen skall Morgan Johansson och riksdagsgruppen vara upprörda över att Håkan tar avstånd från detta. 
Är det ett problem borde Morgan Johansson prata med Håkan om det.


Strul i olika politiska ärenden, nu senast skuggbudgeten.
Nej, jag tycker inte det. Det är normalt i vårt parti att frågor diskuteras och att man under resans gång gör förändringar. En öppen debatt är nödvändig för demokratin. Däremot har vissa  framfört att det är ett stort problem.
Varför?

Daniel Suhonen har en debattartikel i dagens SVD framfört en välbetänkt analys, där han anklagar medierna för att vara megafon åt socialdemokrater som vill ha bort Juholt. Daniel Suhonen är chefredaktör för tidskriften Tiden. Han tror att det kommer att bli för svårt för Juholt att sitta kvar, inte på grund av misstagen utan på grund av att avgångskrav börjat ställas.

Att det bakom drevet står nyliberala högersossar som inte kan acceptera en "mittensosse" som partiledare känner jag mig inte mogen för än. Men helt klart är att det pågår ett "inbördeskrig" inom partiet. Det känns märkligt när man i TV ser riksdagsledamöter (S) som vägrar att uttala att de har förtroende för partiledaren. Självklart måste vi stödja partiledaren. Allt annat är att begära hans avgång.
Däremot en partiledare, som inte begår några fel, skulle jag inte ha något förtroende för. Anledningen är att den som aldrig gör fel förmodligen inte gör något över huvud taget.

Klarar partiet upp situationen? Kanske inte. Kanske gör vi det. Vi får se.
Möjligt att det gått för långt och vi får en ny process med ett antal kandidater där ingen har allas förtroende.
Eller kanske träder ett antal ledande partiföreträdare fram, lägger alla kort på bordet, Håkan Juholt ber alla om ursäkt för sina misstag och får folkets förlåtelse.
Jag hoppas på det senare.

Tidningar på detta:
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4