Fullmäktige februari

I onsdags kväll samlades kommunfullmäktige i Finnstaskolans matsal. Som vanligt blev debatterna långa. Ibland onödigt långa kan man tycka. På åhörarbänkarna var det som vanligt glest. Tyvär är det inte många som utnyttjar sin rätt att se hur de valda politikerna använder skattepengarna. Men du vet väl att du på biblioteken kan läsa protokollen och se hur just "din" politiker röstat i olika frågor.

En av kvällens längsta debatter handlade om var gränsen mot Håbo skall gå. Bålsta har ju vuxit och vid Kalmarsand är man nu framme vid kommungränsen. Den sista delen här som avses att bebyggas med bostäder ligger inom Upplands-Bro kommun. Om gränsen inte flyttas skulle några av de kommande invånarna i Bålsta tillhöra vår kommun. Skola i Bro, Vårdcentral i Bro, Brandkår i Bro, Kommunalkontor i Kungsängen m.m. skulle bli konsekvensen.

Upplands-Bro kommun skulle förmodligen aldrig planera bostadsbebyggelse där. Det skulle i så fall innebära höga kostnader för utbyggnad av infrastruktur, såsom vägar, vatten och avlopp, skolskjutsar, barnomsorg m.m. Håbo kommun har redan gjort dessa investeringar i angränsande områden.

Marken är privatägd och en flytt av kommungränsen ger markägaren möjlighet att bygga bostäder, vilket är önskemålet.

Kommunfullmäktige beslutade att tillstyrka en ändring av gränsen. Sedan kommer frågan att avgöras av regeringen. Det kommer säkert att ta sin tid. Alla kostnader för ändringen kommer Håbo att stå för.

Jag ser detta som en praktisk lösning. En gammal administrativ gräns får inte vara i vägen för utvecklingen av ett samhälle, byggandet av bostäder eller möjligheter för markägare att använda marken efter egen vilja.

Min förvåning blev dock stor när jag upptäckte att flera politiker gick upp i talarstolen och motsatte sig förslaget. Jag fick intrycket, att de ser kommungränserna som något slag av territorium som det gäller att försvara. Betraktar de politiken som någon form av spel där det gäller att få så stora landområden som möjligt? Jag tror att det är dessa politikers ideologi som avspeglas.

I min socialdemokratiska ideologi är tävling eller "att breda ut sig på andras bekostnad" ofta dåliga metoder för att utveckla samhället.

Samarbete och arbetsfördelning är det som skapar gemenskap och ett gott liv för de allra flesta. Kan man lägga till solidaritet också, så finns det goda möjligheter att vi lyckas.

--------

För övrigt är jag rejält förkyld. Blev så i går och hoppas kunna kurera mig under helgen. Måndag är ju arbetsdag igen.