En veckas TV-tittande är slut. Idrottsligt och arrangörsmässigt en stor framgång för Sverige och Göteborg. Sverige är bra på att arrangera folkfester.
Tyvärr fick det hela ett sorgligt slut med narkotikabrott. Något som varken hör idrotten eller folkfesten till. Det är oförsvarligt att idrottsmän eller f.d. idrottsmän uppträder berusade eller narkotikapåverkade i samband med stora tävlingar. Risken finns att det är detta man kommer att minnas från en av Sveriges största idrottsframgångar.
Bästa svensk i stavfinalen Gustaf Hultgren bodde inte ihop med övriga EM-truppen. Han fick bo hemma och hade bara ledigt från jobbet de dagar han tävlade. Precis som det var förr, innan de stora pengarna kom in i handlingen. Alla svenska deltagare hade dock inte möjligheten att bo hemma, det skulle bli lite väl långa dagsresor till och från Monaco. Heder dock till Carolina Klüft och Stefan Holm som valt att stanna kvar och göra rätt för sig hemma i Sverige.
Undrar hur Kajsa Bergqvist och Chritian Olsson tänkte när de bosatte sig i skatteparadiset. De har ju fostrats till idrottsmän på skattefinansierade anläggningar av klubbar med bidrag från kommunerna. Då borde man väl tycka det är rimligt att betala skatt.
Jag anser, att jag har rätt att ha synpunkter på att några idrottsmän får oförskämt bra betalt och sedan anser att de inte skall betala skatt. Jag och alla andra svenskar är nämligen med och betalar. Sponsorspengar, reklamintäkter eller prispengar är inget som storken eller jultomten kommer med. Det är pengar som tas in till liten del av publik och TV-tittare, men till största delen ligger det i priserna på det vi handlar, reklamfinansiering. Pengar går från konsumenter till producenter (ofta via TV-bolag) till idrottsmännen.
Även de som inte ser på idrott måste vara med och betala. Ett orättvist system.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar