Var rädd om skolan

Jag minns den skola jag gick i. Det var på 1950-talet.
Klasserna bestod av 30-35 elever.
Alla år hade vi inte tillgång till gymnastiksalen.
De tre sista åren hade vi inte eget klassrum men inte heller några skåp att förvara läroböcker i. Vi fick vandra omkring som nomader med läromedel, kläder och andra personliga tillhörigheter i väskor mellan lektionssalarna.
Läroböcker skulle lämnas tillbaks i realskolan. På gymnasiet bekostade föräldrarna läroböckerna.
Skolans läromedel var ofta gamla, exempelvis ländernas gränser på kartorna hade ändrats under två världskrig.
Eleverna fick inte ifrågasätta. Lärarna kunde säga: "så är det, för det står i läroboken".
Stor omsättning bland lärarna. Många vikarier. Ofta saknade läraren pedagogísk utbildning.
Varje morgon samlades till obligatorisk morgonbön. Elever vars föräldrar hade annan religion var befriade. Lärarna utpekade ofta dessa elever såsom annorlunda.
Lärarna gav ordningsbetyg. Jag hade ofta nedsatt ordningsbetyg p.g.a. sen ankomst till morgonbönen. Nio sena ankomster under en termin gav automatiskt nedsatt ordningsbetyg.
Lärarna bedömde två gånger om året elevernas uppförande och gav betyg.
Lärarna fick inte aga eleverna, men slag med pekpinnen på fingrarna, luggning, drag i örat eller i bland en örfil var den ingen som betraktade som aga.
Betyg gavs i alla ämnen. De upplevdes ofta som godtyckliga.
Betygen användes som sortering för att komma vidare till "finare utbildning".
De föräldrar som hade råd kunde sätta barnen i privatskolor. Privatskolorna hade rykte om sig att ge högre betyg.

Jag började i Högalidskolan 1951. Gick där två år i småskola och två år i folkskola. Därefter kunde elever med bra betyg söka till realskolan. Jag kom då in på Norra Latin och gick sex år i femårig realskola. Därefter började jag arbeta eftersom mina betyg inte var tillräckligt bra för att komma in på gymnasiet. Endast de elever med bästa betygen fick plats. Alla fick inte vara med.

Detta var inte för så länge sedan. Ingen vill ha tillbaks denna skola. Inte ens allianspartierna trots att de låtsas att skolan var bättre förr.
Några saker var kanske bättre. Exempelvis ordning under och mellan lektioner. Den gamla skolan hade ett praktiskt sätt att lösa detta på, nämligen utvisning och relegering. Det första innebar att eleven inte fick deltaga i skolarbetet under pågående lektion, han fick ensam vistas på anvisad plats i skolans korridor. Relegering innebar att eleven avstängdes från skolan. Privatskola som föräldrarna betalade eller yrkesarbete var enda alternativen för dessa elever.
Det är klart att ordningen blev bättre när inte alla fick vara med, men är det så vi vill ha det?

Vi skall vara rädda om den skola vi har i dag. De brister som finns skall analyseras och relevanta åtgärder skall vidtas. När jag ser borgarnas valaffischer får jag en känsla av att man börjar med åtgärden (ex. betygen) och sedan letar problem som passar på det förslaget.

Det finns inga enkla sätt att förbättra skolan. En kombination av resurser, såsom fler lärare och andra vuxna, bra lokaler och läromedel samt utvecklad pedagogik genom fortbildning är viktiga inslag. Detta kostar. Socialdemokraterna är beredd att behålla skatterna för att genomföra detta. De partierna som vill sänka skatterna kommer aldrig att ha resurser. Det finns inga "gratislösningar".

De som tror att man kan förbättra skolan med hjälp av kostnadsfria ideer från den gamla skolan, såsom betyg, privatskolor m.m, begår ett misstag.
Den skola jag gick i var för 50 år sedan. Är det möjligt att den kommer tillbaks? Ja, om vi tar några steg vid varje val. Det är fullt möjligt, att med alliansens förslag i detta val och nästa val och nästa val etc. på kortare tid har återinfört min gamla skola.

Utvecklingen finns i framtiden, inte i den skola jag gick. Visa detta i valet Tillbakavisa alliansens förslag!