- De fyra borgerliga partierna hade låst sig redan före valet. Vad som än hände skulle de styra tillsammans. Att få styra kommunen var för dem viktigare än vilken politik som skulle komma att genomföras. De har givit varandra löften att ingen får lämna gruppen och ingen får överges av de andra.
- Alliansen visste att Sverigedemokraterna skulle stödja dem i "kritiska" frågor i fullmäktige. Hur de skulle agera när Sverigedemokraterna ställer krav fick bli en senare fråga.
- Inte något av Alliansens partier har velat ge upp gemenskapen, även om de på detta sätt skulle kunna få igenom stora delar av sina respektive program. Gemenskapen och makten har i Alliansen gått före politiken. Miljöpartiet har inte velat stödja Alliansen, för de hade då tvingats överge sin politik. I detta fall har politiken gått före makten. Detsamma gäller Vänsterpartiet.
- Socialdemokraternas och Miljöpartiets försök att finna en politisk plattform där mittenpartierna (Centerpartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna) enas om en gemensam politik, har konsekvent saboterats av högerkrafterna i Alliansen. De hade allt att vinna på att förhandlingarna skulle bryta samman. Som vanligt i förhandlingsammanhang gjorde man detta genom smutskastning, upptagande av "gamla oförätter" samt ältande om vem som vunnit valet och vad väljarna "egentligen vill".
Detta är egna spekulationer helt byggda på vad som sagts i kommunfullmäktige. Den som vill kan lyssna igenom detta och skapa sig en egen uppfattning.
De politiska partierna hade möjlighet att skapa ett styre i mitten, som ett genomsnitt av valresultatet. Det blev ett politiskt styre med tyngdpunkten långt ut på högerkanten, ända framme på gränsen till extremhögern och främlingsfientligheten. Mittenpartierna har marginaliserats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar