Kan allt svart bli vitt?

Försvararna av RUT framför ofta att avdraget gör svarta jobb till vita. Ett märkligt sätt att se på saken. Skulle man resonera likadant inom andra brancher skulle effekten bli att

• avdrag för taxiresor för att få bort svarttaxi
• hårklippning subventioneras av sjukförsäkringen för minskad ekonomisk brottslighet inom branchen
• likadant med restaurangbranchen, skattesubventioner minskar ekonomisk brottslighet
• spritskatten bör avskaffas för att få bort smuggling och hembränning

Listan kan göras längre, men jag tror inte svenska folket är moget för förslag inom brottsområden som rån, misshandel eller sexbrott.

Av någon anledning betraktas inte ekonomiska brottslingar som riktiga tjuvar. Jag vet inte vad det beror på. Kanske är det så att vi inte tänker på, att de berikar sig på vår bekostnad.
Men att skattesubventionera en olaglig verksamhet för att den inte längre skall vara brottslig måste vara ett "feltänk".
Politiker har gett pengar till hemhjälp för bättre bemedlade i stället för att förbättra hemtjänsten. Detta med motiveringen: -"Annars begår de brott!".

Subention av hushållsnära tjänster, RUT?

Min bestämda uppfattning är att vi skall skattesubventionera hushållsnära tjänster. Skattebetalarna skall vara med och betala för den hjälp med städning, fönsterputs, tvätt och annat vissa får i hemmet.
Jag har dock det förbehållet att det skall vara behovsprövat. De som efter bedömning har behov av hjälp skall få det. Det betalas till stor del av skattemedel och kallas "hemtjänst".
Jag skulle till och med kunna tänka mig att betala mer i skatt, om pengarna går till att förstärka den kommunala hemtjänsten. Det skulle dessutom skapa fler jobb än det olyckliga RUT-avdraget gör.
Hur många jobb RUT har skapat är oklart. Fantasisiffror har nämnts.
Nationalekonomen Roland Spant har räknat på efekterna och konstaterar att högst 900 nya jobb har skapats. En debatt har förts i SvD och slutrepliken publiceras i dag.

De närmsta dagarna kommer jag att ytterligare kommentera RUT och ROT.

Tur att vi har simskolan i Bro.

Mycket vatten i Bro centrum

Kommunfullmäktigekandidaterna

Nu närmar vi oss valet. I lördags hade arbetarekommunen årsmöte och eftersom det är valår beslutades om valsedel inför höstens kommunfullmäktigeval. Listan togs i enighet.
Mötet beslutade också sin vana trogen vilka personer som skall ha de tunga posterna, ordförandeposterna, efter en eventuell valseger.
Alla nomineringar togs i enighet, vilket inte alla gånger varit fallet. Visst har kandidater diskuterats, men det finns ingen tvekan om, att de som utsetts är de bäst lämpade.
I handlingsprogrammet inför nästa mandatperiod beslutade mötet om några små ändringar.

Så här går det till i ett demokratiskt parti. Det är medlemmarna som bestämmer. Det sker på möten där man är kroppsligt närvarande på det gamla hederliga sättet. Beslut föregås av diskussion. Förslag ställs mot varandra och när beslut är fattade vet alla vad som skall genomföras.

Hur hög är pensionärsskatten?

Nu kan du som pensionär enkelt se hur hög din pensionärsskatt är. Pensionärsskatt är den extraskatt pensionärer betalar.
Är du löntagare kan du enkelt se hur mycket högre din skatt skulle varit, om du var pensionär.

pensionärsskatten.se

Årets 1:a-majmärke

Upphovsrätt på nätet missbrukas

Efter att en längre tid kunnat konstatera, att de största vinnarna på att få betalt för upphovsrättsskyddat material är distributörerna.
Skivbolag och filmindustrin behövs inte längre i tidigare omfattning. Mycket av deras uppgifter kan skötas av kompositörer, textförfattare, musiker, textskrivare och producenter. Varken film eller musik behöver lagerhållas eller distribueras med skivor.
Tiderna har förändrats och distributörerna slåss för att få betalt för skivor som de inte längre behöver tillverka.
Självklart skall de ursprungliga upphovsrättsinnehavarna har skälig ersättning för sitt arbete. I dagens SvD kan vi hur representanter för Kulturskaparna tar upp frågan. Det refereras till artikekeln i DN. De är inne på helt rätt väg. Ersättning måste skötas av de nya distributörerna, d.v.s. bredbandsbolagen.
För att visa hur dagens branch missköter sig och överutnyttjar sina möjligheter att ta betalt för ingenting tar jag ett exempel från det område som kommer att expandera mest de närmsta åren, nämligen läsplattor och E-böcker.

Om jag från Bokus vill köpa Camilla Läckbergs "Tyskungen" kan jag köpa den som pocket för kr43:-, ett rimligt pris. Det täcker ersättning till författaren, tryckkostnader, lagerkostnader och disstributionskosnader.
Om jag i stället väljer ett format utan trykkostnader, utan lagerkostnader och försumbart små distributionskosnader kostar den kr 119:-. Det är verkligheten. Förlagen tar många gånger mer betalt för E-böcker än för pocket. Detta trots att de i stort sett inte har några kostnader.
En ändring på detta måste till.

Bro Centrum

Bro Centrum i vårsol

Har politikerna avreglerat ansvaret?

Avreglering, konkurrensutsättning eller valfrihet. Vad vi än kallar det för innebär det en sak, nämligen att det demokratiska inflytandet minskar. Våra folkvalda har avsagt sig inflytandet på område efter område. Numera är det entreprenören si eller underentreprenören så som det hänvisas till när klagomål inkommer från allmänheten. Politikerna skyller på tjänstemännen, som skyller på entreprenören, som skyller på någon annan entreprenör, som skyller på politikerna, därför att detta var inte med i anbudsunderlaget. Är det någon som hänger med? Vem orkar leta efter den ansvariga? På område efter område kan jag konstatera, att det för medborgarna har blivit lägre kvalitet i takt med, att utförarna har hamnat längre bort från brukarna.
Nu är det tågen som inte fungerar. Ingen vet om det är Banverkets, SJ:s, fastighetsbolaget Jernhusens eller regeringens fel att tågen inte går som de skall. När det gäller pendeltågen kan man undra över varför inte tågen avisas i de dyra hallar som det investerats i.
För mig står det klart att marknaden inte klarar att lösa problemen. Varje aktör agerar rätt utifrån sitt perspektiv, men resultatet blir som ett lapptäcke, där det saknas lappar. De lappar som finns, är för dåligt hopsydda för att det skall hålla ihop.
Infrastrukturen måste ägas av samhället och de folkvalda politikerna måste vara ansvariga för att det fungerar.
Marie Demker skriver i dag i SvD att "Tågkaoset är bara statens fel". Hon vill se en parlamentarisk utredning för att komma fram till ett samlat statligt ansvar. Inte mig emot för jag inser, att det har gått för långt. Marknaden har blivit för stark