I ett civiliserat samhälle borde det vara självklart, att alla har rätt till ett arbete som går att försörja sig på. Så är inte fallet inom vissa brancher i Sverige. Inom offentlig sektor och inom detaljhandeln är deltid det vanligaste. Åtminstone inom de delar som domineras av kvinnor.
På hela arbetsmarknaden är det ungefär en fjärdedel, som är deltidsanställda.
Jag vet inte vad detta beror på men misstanken är stor, att enklare att lägga schema, enklare att få in vikarier och förstärkningar samt lojalare personal, är orsaken. Med andra ord latmasken hos ledningen.
För inte kan det väl vara en
partiarkalisk maktfråga? Den, som bestämmer över hur mycket, när och till vilken lön personalen skall arbeta, får tysta, lojala anställda som står i tacksamhetsskuld.
Även om många påstår det, finns det ingen som kunnat visa att personalkostnaderna ökar med stor andel heltidsanställda. Snarare är det tvärt om.
Nyttan för kunder och brukare ökar dramatiskt i takt med att andelen deltisanställda minskar.
Problemet har uppmärksammats av
LO i en ny rapport som kom i dagarna. Enligt den finns det omkring 500.000 på arbetsmarknaden som arbetar ofrivillig deltid. Med andra ord vill
varannan deltidare arbeta mer.
I
kommunens budget för 2010 sägs det på sidan 21 i socialnämndens budget, att heltid är en rättighet och deltid är en möjlighet. Därför skall andelen heltidsanställda öka markant.