Avreglering, konkurrensutsättning eller valfrihet. Vad vi än kallar det för innebär det en sak, nämligen att det demokratiska inflytandet minskar. Våra folkvalda har avsagt sig inflytandet på område efter område. Numera är det entreprenören si eller underentreprenören så som det hänvisas till när klagomål inkommer från allmänheten. Politikerna skyller på tjänstemännen, som skyller på entreprenören, som skyller på någon annan entreprenör, som skyller på politikerna, därför att detta var inte med i anbudsunderlaget. Är det någon som hänger med? Vem orkar leta efter den ansvariga? På område efter område kan jag konstatera, att det för medborgarna har blivit lägre kvalitet i takt med, att utförarna har hamnat längre bort från brukarna.
Nu är det tågen som inte fungerar. Ingen vet om det är Banverkets, SJ:s, fastighetsbolaget Jernhusens eller regeringens fel att tågen inte går som de skall. När det gäller pendeltågen kan man undra över varför inte tågen avisas i de dyra hallar som det investerats i.
För mig står det klart att marknaden inte klarar att lösa problemen. Varje aktör agerar rätt utifrån sitt perspektiv, men resultatet blir som ett lapptäcke, där det saknas lappar. De lappar som finns, är för dåligt hopsydda för att det skall hålla ihop.
Infrastrukturen måste ägas av samhället och de folkvalda politikerna måste vara ansvariga för att det fungerar.
Marie Demker skriver i dag i SvD att "Tågkaoset är bara statens fel". Hon vill se en parlamentarisk utredning för att komma fram till ett samlat statligt ansvar. Inte mig emot för jag inser, att det har gått för långt. Marknaden har blivit för stark
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar