Man kan inte äga ett barn!

Sanna Raymans ledare i SvD avslutas på ett för mig skrämmande sätt. Hon inleder med att ondgöra sig över att de rödgröna vill ha folkomröstning om förbifart Stockholm.
Jag tycker inte heller att folkomröstningar skall ske i tid och otid. I detta fall är det nog ett "måste" eftersom vi saknar ett regionalt parlament för övergripande frågor. Det går i detta fall inte att hänvisa till den representativa demokratin.
Blockpolitiken försvårar också stora uppgörelser som är hållbara över tiden. På 50- 60- och 70-talen var det vanligt att Socialdemokraterna och Moderaterna gjorde upp i denna typ av frågor med lösningar som var hållbara även efter ett majoritetsskifte. Partipiskorna förbjuder detta i dag.
Folkomröstningar blir nog vanliga i framtiden på gott och ont. I Svenskan har också Leif Lewin synpunkter i denna fråga.

Men det som skrämde mig i Raymans ledare är när hon avslutningsvis talar om barn som något man äger.
När vi inom socialdemokraterna talar om våra ungar, på samma sätt som vi talar om våra gamla, våra sjuka, våra idrottsmän eller våra företagare, markerar vi ett kollektivt och solidariskt ansvar för alla barn. Vi talar inte om äganderätt. Alla individer i vårt samhälle är självständiga människor. Man kan inte äga ett barn!