Att vara politiker, del 1

Som politiker har jag två uppdrag.

Två uppgifter, två roller eller två uppdrag. Jag ser det som det sista, två uppdrag.

För 20 - 25 år sedan var jag på ett partimöte i Bro bibliotek. Det var före branden, när biblioteket hade en bra placering i innecentrum, mellan Konsum och ICA. Gäst på mötet var poeten Bernt Rosengren. Han berättade om den lille pojken som frågade sin pappa:

-"När kommer den där socialismen du alltid talar om?"

Pappan svarade:

-"Den kommer i takt med att folket så önskar."

Detta är mitt första uppdrag som politiker, att genomföra det som väljarna vill. Besluta om vilken verksamhet, vilka regler och vilken kvalitet vårt gemensamma skall omfattas av. Jag ansvarar inför kommunmedlemmarna för vårt samhälles utbyggnad och utformning. Jag skall väga olika intressen mot varandra, besluta enligt majoriteten, men också beakta minoritetens krav. Alla blir inte alltid nöjda men jag har att lyssna på väljarna, ta del av all relevant information, göra avväganden och besluta enligt väljarnas önskemål.

För att veta vad väljarna vill måste jag finnas bland dem, jag måste lyssna, vara med på möten, läsa insändare, finnas tillgänglig på telefon och mail men framför allt lyssna, lyssna och lyssna.

Folkets vilja stäms ofta av med opinionsundersökningar. Rent teoretiskt skulle sådana kunna
användas i stället för politiker för beslutsfattandet. Beslutande telefon- eller mailomröstningar i lokala frågor. En nackdel är att en rimlig avvägning mellan olika intressen då inte görs. Vinnaren tar allt.

Ett annat problem är, att en utvecklande demokrati behöver en levande debatt. Olika ståndpunkter skall brytas mot varandra. Att lyssna på andras åsikter och pröva sina egna argument är en förutsättning för demokratiskt beslutsfattande. Mitt andra uppdrag är att vara opinionsbildare. Jag måste ha visioner och idéer som skall utvecklas för att bli till skarpa förslag eller helt förkastas. Jag vill vara den som först i debatt prövar nya idéer och våga tala om dem även om de ännu inte gillas av alla väljare. Att vara opinionsbildare samtidigt som man är satt att administrera det handlingsprogram vi gick till val på är inte helt problemfritt, men det går. Den sista som klarade det på riksplanet är Olof Palme.

När jag är opinionsbildare söker jag upp folk och jag talar, talar och talar.

För att bli en bra politiker måste man vara visionär, man måste tala med folk om svåra framtidsfrågor, även om man ännu inte har förslag till åtgärder.

För att vara en bra politiker måste man lyssna och känna av stämningar även om man inte alltid tycker lika själv.

En bra politiker lyssnar och talar samtidigt.

Visserligen skall socialismen genomföras i takt med att folket så önskar,

men man kan väl skynda på folket lite!